Direktlänk till inlägg 15 december 2013
Kände en stark känsla av att börja blogga igen efter ett par år sedan sista inlägget. Vi har nu om några dagar bott i huset i 2 år nu, det har hänt mycket under denna tid fast ändock inte. Det beror på hur man ser det, jag kommer att skrva om saker och ting som kanske vissa tycker är obehagligt och stötande men jag vill att sanningen ska komma fram. Har inte något ont i det jag kommer att skriva, det kommer att vara från min egen synvinkel hur jag själv upplevt detta med bygget, flytten, vänner, jobb samt familj och detta inkluderar även våra djur.
Varför slutade jag att blogga?
Byggaren vi hade ville inte avsluta bygget för att det blev dyrare än vad han hade räknat med. Vi hade ett kontrakt med allt som skulle ingå och vad som inte skulle ingå, sen om det blivit felräknat är inte vårat problem. Nu gjorde vi mycket mer än vad vi skulle ha gjort, enligt uppgörelse skulle det bli billigare ju mer vi gjorde själva. Nu gjorde vi mycket själva men det räknades inte, vi köpte in vitvaror som var betydligt billigare än budgeterat. Detta resulterade i att vi knappt kunde flytta in till julen, vi hade inget vatten, ingen toalett och dusch samt ingen stans att bo. Vi hade ju vårat "extra boende enadst till max en vecka innan jul. Det blev panik... vad skulle vi göra? Vi kom in i huset men någon lycka var det inte riktigt, jag tycker inte om att vara i olag med någon vill kunna lösa detta. Vi hade lämnat allt för att starta om på nytt, det skulle ju bli så bra. Niklas skulle ju jobba ihop med den här byggarn det var så det var sagt men jobben uteblev för honom, vi betalade inte det han ville ha extra och det var inte lite...Det var som en mardröm, Ett halvfärdigt hus, utan jobb, vara i olag med byggarn som är ett väl inarbetat företag i lilla Vimmmerby. Vi är utbölingar som bara kommer hit och tror att vi är något, sättas på plats skulle vi göra.Vi fick rådet att betala av en av vännerna här i Vimmerby, det var inte bra att komma i kontakt med byggarns advokat...
Jag hade även tagit kontakt med kommunen angående höga träd som jag var rädd för att dem skulle kunna blåsa ner och skada oss.. Jag fick till svar "har man flyttat till skogen så har man", jag hade då tagit kontakt med en verklige "skogsvetare" som sa att granarna var ruttna och måste tas ner, granarna var 30-40 meter höga och stod alldeles intill tomtgränsen. Jag fick till slut ett godkännande att ta ner märkta trän som kommun mårkte ut tillsammans med södra. Träden togs ner- Lagomt till vår inflyttning blev jag stämd av kommunen att jag hade tagit ner träd som inte var godkänt. Jag ringde och åkte upp till kommunen och frågade vad det var frågan om, ingen ville säga att dem hade godkänt nedtagningen..att det skulle gå igenom nämden först visste inte jag men dem som sa att det var ok och beställde nedtagningen av södra ville inte verka vara med längre. Vilken frustration jag kände, varför låtsas man som man inte vet något..Vi hade inte gjort något fel men det var vi som fick skulden.
Jag mådde så dåligt över allt, jag blev sjuk-, efter ett par månaders hjälp kunde jag sakta börja resa mig i igen-Har gått igenom mycket, tycker själv att jag är stark, det är bara att"komma igen" trodde aldrig att jag skulle hamna i detta tillstånd. Att det gör så ont!! Att inte kunna stå upp, utan det är sängläge som gäller, att det finns så mycket tårar. Det var ingenting som kunde få mig att må bättre jo mina barn som engagerade sig och min släkt och vänner i Västerås som försökte peppa mig, tyvärr jag tappade verkligen allt- jag förlorade verkligen fotfästet- Jag har alltid varit en person som varit i gång till 180--det är hemskt att tänka tillbaka på detta---- Jag har verkligen lärt mig mycket om hur lite jag vet.. Jag längtade så tillbaka till Västerås, till min trygghet, vänner och släkt-
Jag ville bara sälja huset och flytta tillbaka, men huset måste ju byggas färdigt och vi måste få ett avslut med byggarn- Vi beställde besiktning av huset av en opartisk person som vi betalade själva, ett långt protokoll om vad som var kvar att göras enligt kontraktet-Jag klarade inte av att vara med men Niklas var där. Slutadatum blev bestämt men inget hände, vi fick nya fakturor av byggarn, samt av hans advokat. Vi tog själva kontakt med advokat och han sa att det kommer inte att hända något, vi skulle definitivt inte betala något mer. Allt var i sin ordning med alla papper. Vi hade en 5% kvar att använda till att bygga färdigt huset, det räckte inte men vi började att bygga balkongerna, det var förenat med livsfara att inga balkonger ha..
Fortsätter senare, måste fixa lite mat..
Kram på er!
Hej alla goa & glada:) Ursäkta att jag inte svarat på kommentarena som varit under året men jag har inte bloggat på över ett nu just därför, men tack för att ni läst och varit engegerade, det värmer Nu tänkte jag skriva några rader efte...
I går var en dag som var allt möjligt. Fick yrsel precis när jag kom till jobbet, kunde inte gå rakt. Bomull kändes det som på ena sidan huvudet och det susuade i örat. Fick åka till sjukan igen och vidare till Västervik för en massa prover och rön...
Hej igen, Får börja med att tacka för att ni finns där, tack för alla fina ord! Jag är hemma idag, fick igår natt så väldigt ont i mitt öga, det rann och värkte kändes som det var sår på horn hinnan, har haft det förut så jag trodde det. Jag...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
|||||||||
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
|||
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
15 | |||
16 |
17 | 18 |
19 | 20 |
21 |
22 |
|||
23 |
24 |
25 |
26 |
27 |
28 |
29 |
|||
30 |
31 |
||||||||
|